Min hjärna är för tillfället tom på idéer att blogga om. Mitt vanligtvis dystra humör är bortblåst. Självklart är det positivt men vanligtvis är det då fingrarna springer över tangenterna. Ganska sorgligt faktiskt. Ganska konstigt egentigen. Jag delar hellre med mig av mina tankar till okända läsare än att prata om dom. Det känns på något sätt enklare, mindre jobbigt. Jag har ganska svårt att prata om det som gör mig ledsen, då kommer tårarna fram och ja, jag hatar att gråta för publik..