hoppet är det sista som överger en

 
I en liten stad som min är kontrasterna stora. Alltför stora ibland.
Denna sommar börjar dra sig mot sitt slut. Känns verkligen att jag ligger och väger mellan de roliga åldrarna. Åren när jag var yngre. När jag inte behövde egna pengar och därför kunde resta runt med familjen. Sedan kommer 18 års åldern. Åldern alla väntar på. Åldern när jag kan jobba, supa och sedan jobba igen. Resa och eventuellt köra runt i en bil. Året jag blir "fri".

Nu står jag här, i min 17 åriga ålder. Jag jobbar för att kunna skaffa mig ett liv. Men är för ung för att göra det jag vill göra med mitt liv. Det händer absolut ingenting. Jag ser världens alla möjligheter men har ett hinder på vägen dit. Tiden..



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback