- puss på barndomen

Jag saknar min barndoms bästavän, den där vännen som jag tog för givet skulle finnas med mig hela livet ut. Den jag ville leka med varje dag, den som var som min syster, min andra halva. Den som jag inte kunde tänka mig ett liv utan, den som jag alltid litade på som jag aldrig litat på någon, den som gjorde att jag skrattade när jag var ledsen, den som gjorde alla mina dagar.

Kanske visste man ingenting då? kanske var man alldeles för liten för att tänka att den värld man levde i då bara är ett förspel på den stora, en ren lek.. men vad bra man hade det då, man stötte aldrig på problem, bara saker man trodde var problem.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback