Jag har gått och blivit kär i en fantastisk kille som bara efter några månader tillsammans betyder allt för mig. Han är som en drog, ett beroende som jag mår dåligt av att inte få en daglig dos av. Det är läskigt hur en annan människa kan komma in i ens liv efter 19 år och göra så stor skillnad. Han är min första kärlek och jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur underbart det skulle vara. Jag är så jäkla kär.

Sprang ut till lyriken av "this is gonna be the best day of my life" och kände så mycket och så lite på samma gång.

Ja, inte för att det ska låta klyschigt men detta var den bästa och mest känslofyllda dagen i mitt liv. Jag är så otroligt glad att jag klarade dessa år på Thomasgymnasiet och Samhäll Global. Det har inte varit svårt men bjudit på en ordentlig mental berg och dahlbana som gång på gång kändes som att den lutade alldeles för mycket nedåt. Tänk att en dag i slutändan gjorde 12 år av skolgång värd att minnas.

 

Jag tänkte ge det ett nytt försök och börja om från början, lite äldre och lite klokare.