Ett utkast från april

Tumblr Great Shots. / cool shot...........
 
För lite mer än ett halvår sedan ville jag inte inse att jag kanske behövde prata med någon. När det gäller svagheter hos mig själv har jag alltid haft svårt att visa de utåt. Att vara ledsen och nedstämd under en viss tid är ingen svaghet. Men, jag har alltid klarat mig själv. Jag har aldrig behövt någon hjälp. Varför skulle jag behöva det nu?
 
Nu ett halvår senare är jag arg och besviken på mig själv att jag inte gick till någon och pratade tidigare. Jag blev uppmanad men påstod att jag inte hade något problem. Fast jag visste att jag hade det, jag var inte mig själv, och det är ett problem.
 
Nu, ett dryga halvår senare sitter jag här. Fortfarande har jag inte gjort något åt saken. Att åter igen få upp tankarna på att allt kommer att bli bra igenså småning om börjar göra mig irriterad. Allt kommer inte att bli bra, inte om jag fortsätter att låta det vara.
 
Jag vet inte vad det är som gör mig på detta humör. Allt gammalt har väl kommit upp till ytan och kommit ifatt mig. Men vad är det för gammalt? Och när kan jag skaka av mig det?



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback