"utkast till ett brev"

 
Det är otroligt hur man kan uppfattas annorlunda i olika omgivningar och hur samma människa kan uppfattas på så olika sätt.
Just nu tänker jag inte på någon runt omkring mig utan bara mig själv. Jag kom och tänka på det när jag kom till handbollsträningen förra veckan. Jag la märket till hur min mun gick konstant och mitt leende var på topp. Ungefär så ser det ut på varje träning till en början. Sen kommer jag till skolmiljön. Hela jag blir ganska negativ och anti. Mitt ansikte utstrålar inte den där glädjen som smittar av sig. Min mun går inte konstant. Ja, ni fattar. Visst skolan är ett ganska dåligt exempel men ni fattar grejen.
 
Hela den processen leder ju till att jag i den ena miljön kan uppfattas som en tråkig, konstig, bråkig osv person.
t.ex träffade jag min gamla ridlärare på ICA för några veckor sedan med sin väninna. Hon hälsade glatt och sa till sin kompis; "här har du världens envisaste människa". Min nuvarande ridlärare tycker i princip att jag är en perfektionist och inte nöjer mig när det går bra, det ska vara riktigt bra. Sen har vi exakt samma människa i skolan och inte många lärare skulle nog hålla med dom. Utan kanske istället kunna se mig som ofokuserad.
 
Ja, ni fattar. Samma människa i olika miljöer. Hur mycket en inställning till något kan förändras beroende på vad du gör och vart du är. Det är lite konstigt faktiskt. Jag är ju bara jag, Amanda.
 
Puss


Erica

Fin bild :)

Svar: Tack ! :)
AmandaNystroom

2013-10-08 / 09:53:06
BLOGG: http://nattstad.se/eswensson

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback