Vet inte vad jag känner för handbollen just nu. bara älskar mina lagkamrater och cuperna med dom osv, jättefina människor. men mindre allt det andra som träningar, när jag kommer hem kan jag bli sur hemma bara för att träningen varit tråkig, dålig eller när samma människa irriterar mig om och om och om igen. det är inte kul om jag blir irriterad efter, men det är ju något som håller mig kvar. och jag vet ju va det är men om det är värt tre träningar i veckan vet jag inte. han gör mig galen. mina lagkamrater gör träningen värd att gå på, och spela matcher hemma med en underbar publik och att jag kan få beröm av dom på läktaren för det jag gör.
jag fungerar så att jag ofta fått negativ kritk inom skola osv innan, man får oftare tillsägningar om negativt, nästan aldrig positivt. men det får jag på matcher hemma och det gör att jag vill fortsätta, samma sak i ridningen.
bara för att jag skriver av mig lite.


bjuder på mitt smile, tagen på irstablixten 2011 !